Jag vill ju gärna se mig som klok, rådig och klarsynt! Men, vid vissa tillfällen, av någon anledning som jag inte förstår, blir det helt kaiko i hjärnplaneten. Tänker som om de tre grå gått i dvala, analyserar, vrider och vänder på saker och ting och försöker finna outtalade, underförstådda, hemliga baktankar eller undermeningar. Efter att i natt för första gången på veckor sovit 9 timmar har nog de små grå bearbetat saker och ting och allting känns annorlunda. Är det ett tecken på att jag är mänsklig eller att jag inte är den super-kvinna jag trodde mig vara??? En mänsklig superkvinna? Kan nog leva med det!
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar